snäll? dum? Glad? arg?
En sak som jag stör mig otroligt mycket på är folk som bedömmer en människa efter en bild, en film eller av ett inlägg.
Om jag tar en oseriös bild, är jag blond då eller? dum i huvudet? Nej, detta har gått för långt.
vi bloggare ska behandlas med respekt,och vi ska inte behöva läsa de kommentarer som bara kommer in för att skada någon.
i mina videobloggar tillexempel, är jag verkligen seriös då? - nej.
grejen är den att ca. 50 % av dom som kollar på dom verkligen tror det. men snälla... jag är inte 3 år gammal. jag är inte seriös. jag gör dom för att jag tycker det är roligt, men jag kan vara seriös också.
bedöm inte mig efter en video, eftersom det bara visar 10 % av mig. Bedöm mig inte efter en bild, för det visar bara 1 % av mig. Bedöm mig inte efter ett inlägg på 5 rader, det visar bara 5 % av mig. Bedöm mig efter du varit med mig i olika situationer, för då får du se hur jag är till 110 %.
KÄNNER DU PRECIS SOM JAG? kommentera.
/emilia
Hur mycket en varelse kan betyda del 1
nu kommer ett deepshitinlägg. inte om mig och er. till er från mig. som är glad igen.
ni är jätteduktiga här ska ni veta, men kommentera mer btw!
hur många gånger har ni sagt bort någon rolig sak för hästarna? jag har gjort det many times. hur många gånger som helst. det är för att hästarna betyder så otroligt mycket för mig.
jag gråter mig till sängs ibland för jag är så lycklig efter ett ridass - glädjetårar ofc - och det står jag för. om jag är nöjd så kommer jag alltid kunna berätta det för alla, jag tycker allt med hästar är så jäkla roligt och det är helt underbart att jag, emilia Samuelsson, ska få komma ut och tävla med de djuret som betyder allt för mig. och den varselsen, med hjärta som kan hoppa över hinder höga som hus och som alltid ställer upp... heter Ronja Amira.
hon är verkligen min bästa vän och hon är den jag litar på allra mest. det kan jag tänka mig att många inte tror på, men för mig är det verkligen så. hon och jag klickade verkligen direkt och jag ljuger inte.
det är otroligt att jag får chansen att tävla en sån underbar häst och får möjligheten till det. och jag är verkligen nöjd också!
men jag kan också tänka mig in i de som inte får chansen också, för jag har varit där så många gånger och det kan man inte tro. men det är min tur att få vara lycklig nu, och jag kommer vara det hela livet för att jag fick en helt underbar uppväxt med fantastiska vänner och hästar samt kaniner, och jag kommer aldrig ångra att jag började rida. Det har gett mig ryggrad och jag kommer alltid kunna stå för ALLA saker jag har gjort med hästarna. Dom har gett mig otroligt mycket, och jag är inte alls lika blyg som förut. jag vågar stå upp och försvara mina vänner mot de som har fel och anklagar henne/han, jag kommer alltid kunna vara en bra kompis.
Hästarna är mitt liv oc jag kan knappt tro mig själv när jag vaknar upp på morgonen, kollar mig i spegeln och kollar och ser mig själv, som förändrats otroligt mycket på kort tid pågrund av dessa djur, jag kommer vara evigt tacksam varje gång jag ser de som hjälp mig och alla hästar jag ser kommer jag tacka för att de finns och bär mig på ryggen. tack tack tack alla instruktörer, hästar och alla andra! ♥
/emilia
ni är jätteduktiga här ska ni veta, men kommentera mer btw!
hur många gånger har ni sagt bort någon rolig sak för hästarna? jag har gjort det many times. hur många gånger som helst. det är för att hästarna betyder så otroligt mycket för mig.
jag gråter mig till sängs ibland för jag är så lycklig efter ett ridass - glädjetårar ofc - och det står jag för. om jag är nöjd så kommer jag alltid kunna berätta det för alla, jag tycker allt med hästar är så jäkla roligt och det är helt underbart att jag, emilia Samuelsson, ska få komma ut och tävla med de djuret som betyder allt för mig. och den varselsen, med hjärta som kan hoppa över hinder höga som hus och som alltid ställer upp... heter Ronja Amira.
hon är verkligen min bästa vän och hon är den jag litar på allra mest. det kan jag tänka mig att många inte tror på, men för mig är det verkligen så. hon och jag klickade verkligen direkt och jag ljuger inte.
det är otroligt att jag får chansen att tävla en sån underbar häst och får möjligheten till det. och jag är verkligen nöjd också!
men jag kan också tänka mig in i de som inte får chansen också, för jag har varit där så många gånger och det kan man inte tro. men det är min tur att få vara lycklig nu, och jag kommer vara det hela livet för att jag fick en helt underbar uppväxt med fantastiska vänner och hästar samt kaniner, och jag kommer aldrig ångra att jag började rida. Det har gett mig ryggrad och jag kommer alltid kunna stå för ALLA saker jag har gjort med hästarna. Dom har gett mig otroligt mycket, och jag är inte alls lika blyg som förut. jag vågar stå upp och försvara mina vänner mot de som har fel och anklagar henne/han, jag kommer alltid kunna vara en bra kompis.
Hästarna är mitt liv oc jag kan knappt tro mig själv när jag vaknar upp på morgonen, kollar mig i spegeln och kollar och ser mig själv, som förändrats otroligt mycket på kort tid pågrund av dessa djur, jag kommer vara evigt tacksam varje gång jag ser de som hjälp mig och alla hästar jag ser kommer jag tacka för att de finns och bär mig på ryggen. tack tack tack alla instruktörer, hästar och alla andra! ♥
/emilia
bloggen
denna blogg är min dagbok. om jag kunde skulle jag skriva allt här, men tyvärr kan jag inte det.
det finns ca. 50 av mitt liv som ni inte har någon aning om. om mitt liv och i stallet, otroligt många saker som ni inte kommer få veta - då blir mitt liv kaos. då kommer jag få mycket skit av jättemånga.
jag önskar att jag kunde berätta lite mera för er, för denna bloggen är ett sätt för mig att kunna skriva av mig, skriva känslor och tankar och göra andra inlägg.
det är jätteroligt att blogga, MEN jag känner mig för stressad i livet, har mycket att göra för att kunna ge bloggen till 100 procent. jag kan bara ge 90 procent, jag kan inte mera, orkar inte, har inte tid.
hästarna är ju mitt liv, och där kommer jag hålla till när jag är ledsen, när jag är glad och det är där jag har mina närmsta vänner.
men just nu - har jag kanske mist en vän? jag vet inte. kände att allt skulle bli så bra med henne och vi skulle ha så kul - men nu.? jag vet inte, mtt huvud är i kaos .
Behövde skriva av mig lite. nu är det amanda som står i centrum på bloggen - kul för henne - inte för mig... min tur att vara i skymundan, undrar bara hur länge?
det finns ca. 50 av mitt liv som ni inte har någon aning om. om mitt liv och i stallet, otroligt många saker som ni inte kommer få veta - då blir mitt liv kaos. då kommer jag få mycket skit av jättemånga.
jag önskar att jag kunde berätta lite mera för er, för denna bloggen är ett sätt för mig att kunna skriva av mig, skriva känslor och tankar och göra andra inlägg.
det är jätteroligt att blogga, MEN jag känner mig för stressad i livet, har mycket att göra för att kunna ge bloggen till 100 procent. jag kan bara ge 90 procent, jag kan inte mera, orkar inte, har inte tid.
hästarna är ju mitt liv, och där kommer jag hålla till när jag är ledsen, när jag är glad och det är där jag har mina närmsta vänner.
men just nu - har jag kanske mist en vän? jag vet inte. kände att allt skulle bli så bra med henne och vi skulle ha så kul - men nu.? jag vet inte, mtt huvud är i kaos .
Behövde skriva av mig lite. nu är det amanda som står i centrum på bloggen - kul för henne - inte för mig... min tur att vara i skymundan, undrar bara hur länge?
